Tänk så det kan bli...

Tro det eller inte. Jag vaknade även denna morgon! Slog upp ögonen, kollade ledernas funktion, tog mig utan större problem ur sängen, vandrade med hyggligt stadiga morgonben till toaletten, konstaterade att prostatan ännu är mig nådig, ser mig i spegeln och konststaterar att rynkorna ter sig som igår, stoppar i mig ordinerad blodtryckstablett, vandrar med blott aningen krum rygg ut i köket, öppnar kylskåpsdörren, tar fram flaskan med ögondroppar som jag erhållit för liten peng i akt och menlng att hålla trycket i höger öga under kontroll, gör 20 benböj och 40 tålyft, intar doften av nybryggt kaffe och inser att jag banne mig tagit mig ända till den illustra dag då jag enligt födelsebeviset intaget mitt 77 år. Ja jävlar så det kan bli! 

Ha en bra dag! Det tänker jag, aningen förvånad över tidens gång, ha om livet står mig bi även denna dag.  

Var är vi på väg utan visioner?

Filmfestivalen i Göteborg fortsätter. Kan man bli trött på film? Kraven ökar och på onsdagen gav jag och Lena upp en film efter 30 minuter. I övrigt - ingrottad i filmvärlden - undrar jag var de stora visionerna om ett annat samhälle tagit vägen. Vågar något parti ta ut svängarna? Tänker på det när jag ser kondoren sväva i den första filmen vi såg.

Vi som vill utmana rådande system och strukturer,

vi som känner att någonting grundläggande blivit fel trots att mycket blivit bättre,

vi som tror mer på livslinje än på arbetslinje,

vi som känner att ekonomismen håller på att ta strupgrepp på framtiden,

vi som vill ändra spelreglerna så att frihetlighet och rättfärdighet kan gå hand i hand inom de ramar som naturen sätter.

 

Vi som tror på vikten av fred, nedrustning och konfliktlösning istället för krig, upprustning och byggande av nya konfliktzoner... Vi som inte accepterar krigsretorik och normalisering av krigshysteri.

Vi som tror på kultur för växande människor. Vi som tror på växande människor för kultur.

Vi som tror på en utveckling bortom tillväxt- och konsumtionssamhället.

Vi som vill vara med och skapa opinion för en djupare debatt om vart vi är på väg - och vart vi skulle kunna vara på väg om vi bara vågade.

 

Vi som tror på omställning.

Vi som tror på omstart.

Vi som tror på omtanke.

Vi som fått nog av politikens talepunkter, debatt i stackato och bristen på långa tankar.
Vi är nog fler än vad riksdagens partier tror... tänker jag när jag ser kondoren sväva fram över Anderna.

LE CONDOR DAUGHTER 4  

Anderna. Bolivia. Transistorradio skapar drömmar, en ung kvinna som hjälper byns ”barnmorska” - eller snarare jordemor - lämnar byns traditionella seder för att erövra staden med sin röst. Ljussättningen noggrann, nästan populistisk. Ordkarg, filmen i sig berättat. Byn töms, nyfikenhet kontra tradition, var riskerar man lättast att gå under…? Bygemenskap med direktdemokrati hårt styrd av regler av förfädernas traditioner.

 KONTINENTAL ´25 3

En hemlös man tar sitt liv efter att, av kronofogden, blivit vräkt från ett pannrum. Hon har dåligt samvete, allt har visserligen gått juridiskt rätt till men moraliskt? Hon redovisar händelsen för familj, vänner och en plötslig älskare som alla formulerar "sin egen sanning" och bortförklaring till att det blir som det blir. Kameran står nästan alltid stilla, bilden vilar länge vilket blir vackert också när det berättar den bisarra fattiga moderniteten. Rumänsk.

 

LES BARONNES

Idén är det inget fel på: fyra marockanska tanter sätter upp Hamlet. Men filmen spretar med många filmiska uttryck och blindgångar. Regissörerna har spänt bågen så den spack. Första filmen på festivalen som jag önskade skulle ta slut. Något, men bara något, bidrog möjligen att min franska är minst sagt otillräcklig.

 

BECOMING

Filmen ville inte ha oss kvar. Den påstods vara "fängslande från första bildrutan". Fängsla kan ha olika betydelse... Vi rymde efter 30 minuter. Orättvist? Kanske det.

BEGINNINGS 3  

Dansk film med skådisarna David Dencik och Trine Dyrholm. En garant för att det inte blir dåligt, även om handlingen är förutsägbar. Skilsmässa på gång, huset ska säljas, barn ovetande, mannen har skaffat lägenhet där han och den nya kvinnan ska härbärgera. Så händer något som vänder upp och mer på tillvaron. 

Trosor och filmfestival

Verkligheten kan ibland vara som en fars. Försvarsmaktens hantering av trosor är en sådan. Mer om det nedan. Göteborgs filmfestival visade igår en film med stort F. Alls ingen fars. Amrum.

AMRUM 5👍
Vackra scener, vackra bilder, från början till slut. Fångades direkt från första dramatiska scenen. Sista scenen gjorde filmen uthärdlig… 

Ämne: slutet av andra världskriget, tyska ön Amrun, väster om södra Danmark. Kvinna som är närmast religiöst övertygad nazist bor med syster och tre barn. Vi får följa äldste sonen, cirka tolv år, och hans ångestfulla försök att navigera i ett samhälle där de flesta inte är nazister och alla vet hans mors historia som inte är vacker. 

Han försöker försörja familjen med mat och förstår inte att hans föräldrars bakgrund kastar skuggor även på honom. Så händer något mot slutet av filmen som skapar utrymme för den vackra, rörande scenen, som gör att filmen blir mer än någon att bara sortera in bland ”mycket bra filmer”. 

Det gjorde inte övriga filmer Lena och jag såg:

BEGINNINGS 3👍
Dansk film med skådisarna David Dencik och Trine Dyrholm. En garant för att det inte blir dåligt, även om handlingen är förutsägbar. Skilsmässa på gång, huset ska säljas, barn ovetande, mannen har skaffat lägenhet där han och den nya kvinnan ska härbärgera. Så händer något som vänder upp och mer på tillvaron. 

Ur en av kvinnornas perspektiv - den vi får följa - är det gott. Men ur den andra kvinnans perspektiv?

THE GOOD DAUGHTER 2👍
Ny skilsmässa på gång. Denna gång med tonårsdotters (oerhört bra spelad roll) lojalitetskris. Spanskt drama. Det tyckts, om man ska tro filmen, som om 17-åringar i Spanien pratar som, och beter sig som, 14-åringar i Sverige i vart fall vad gäller relationer till det motsatta könet. 
  
FÖRSVARET OCH TROSORNA👎 
Och så till verkligheten. Den bisarra. Kvinnor har kunnat göra värnplikt i Sverige sedan 1989. Än idag saknar kvinnor som gör värnplikt rimliga underkläder. Kläderna passar inte kvinnokroppar. Fel längd, sömmar som skaver och ger köttsår. BH:ar har dragkedja direkt mot huden vilket skapar köldskador när temperaturen sjunker. Pliktrådet kallar det haveri.

Försvarsmakten har haft 35 år på sig... Josefin Olevik skriver i DN om saken: https://www.dn.se/kultur/josefin-olevik-utan-rejala-trosor-kan-vi-inte-forsvara-sverige/

Festivalen och Trump fortsätter...

Filmfestivalen i Göteborg... men dagen inleddes med att Trump inte sagt något annan än att ICE-dödandet i Minnesota varit försvarbart. Att videoupptagningar visar något annat spelar ingen roll. 

Så till den påhittade världen...

CALLA MALAGA 4👍

Calle Malaga i Tanger. Äldre änka. Fin bostad, vacker vardag. Och så: lämna bostaden. Dottern, skild med barn, står för den, betalar hyra. Komplicerat. En sista möjlighet till liv... Vägra flytta, är det modigt och rätt eller bara egoism? Vi diskuterar vad som kunde hänt när filmens eftertexter rullar. 

BROKEN VOICES 3👍 -

Finkultur, fin fasad och metoo. Pimpat med lite traditionell pennalism. Körsång. Tjeckisk flickkör. Körledare man. Tystnadskultur. Ni kan räkna ut vad som händer. Den som tittar bort, vilket ansvar har den? 

För högre betyg hade krävts mer närvaro och scener som inte var så övertydliga. Rollfigurer mindre platta.

UN CABO SUELTO  2👍

Argentinsk polis flyr till Uruguay. Vill inte försvara en outtalad händelse. Lättsam, smålustig - blir sugen på ost som är en ingrediens i filmen. 

 

HÖNAN 3👍

Den enda civiliserade i filmen är hönan. Kul vinkling, vi får följa en höna på flykt och ser människovärlden mest med hennes ögon. Där pågår människosmuggling, gängkrig och mord medan hönans livslust ger hopp.

 

TRUMP 👎

Göteborgs filmfestival fortsätter - några recensioner till...

 

Började dagen med en film som inte kan betygsättas. En dokumentär. Via mobiltelefon pratar den asyliranska regissören Sepideh Farsi med den unga kvinnliga fotografen Fatima Hassona som lever i Gaza. 

Vi ser konversationen genom Farsis mobil. Varvas med filmer och bilder som den unga fotografen tagit. Regissören har en katt som då och då avbryter. Gripande skildring om situationen och den unga kvinnans närhet till leende och skratt, tro på en bättre framtid som falnar när tiden går. Fatima Hassona och sex andra i hennes familj dör då Israel bombar.

Out of love. 4👍

Övergivna barn, sårig relation mellan systrar. Hur kul kan det bli? Inte alls. Men bra. Jämfört med svenska Biodlaren, som hade premiär igår och också handlade om relationproblem, är den här franska filmen ett litet mästerverk. Lågmäld, stillsam, återhållsam med smärta som fångades utan att bli sentimental. Välspelad, väldisponerad.

Kan den som valt bort barn få en identitet som förälder? Av vilket skäl i så fall?